Hur är en löparsko uppbyggd?

Alla skor existerar i relation till andra, men frågan är om det är så lätt att ställa två skor bredvid varandra. 

Ovandel och sula. Det är väl den enklaste nedbrytningen man kan göra utav en sko. Vad har vi för teknologier och material i ovandelen och vad har vi för typ av mellansula? Verkar ju vara relativt enkelt ändå och för kunden är det givetvis alltid viktigast att att skon sitter bra och gör sitt jobb, därav också den enkla uppdelningen.

MEN. När man har jobbat med det här ett tag så börjar man reagera på alla möjliga saker som uppkommer med modeller och uppdateringar och som jag tror allt fler börjar titta på när de köper skor.

Här är några saker man kan titta på i en sko:

Overlays är de delar av ovandelen som har satts på ovandelsmaterialet ovandelsmaterialet. Ofta är dessa i ett mjukare plastmaterial med starka och flexibla egenskaper och bidrar till att ge stabilitet till skorna. En man kan se detta på är Brooks Adrenaline 17 som har väldigt mycket av dessa overlays för att stabilisera ovandelen.
Tidigare syddes dessa fast i ovandelen, men snabbt upptäcktes det att detta bidrog till en del besvär med skav och blåsor om det låg för mycket skarpa konturer närmast foten varpå man lade till ytterligare material på insidan för att komma runt detta. Allt eftersom började man att värma på dessa plaster på ovandelen, vilket gjorde att man kunde skära ner vikt och undvika blåsor.
Numera, och detta kan man intressant nog se i utveckling av Asics Nimbus, övergår man allt oftare till att väva stabilare strukturer istället för att limma eller värma. Titta på tåboxen i Asics Nimbus 15 och Asics Nimbus 19. Det är dock inte bara Asics som gör det, men utvecklingen är ganska tydlig där. Samma sak med nya Adrenaline 18 från Brooks där många utav overlaysen tagits bort till förmån för den nya meshen.

Men man ska säga det att den vävningen, Engineered Mesh klarar av att ersätta TPU till viss del, och ofta är detta förlagt till framfoten. Man har till stora delar fortfarande kvar plast över mellanfot och häl för att TPU har den stadga och styrka för att hålla foten på plats.
Intressant nog har fler märken börjat experimentera med att göra 3D-printade overlays som ger mer skräddarsydd support och flexibilitet, exempelvis Brooks Ghost och Brooks Glycerin. Alla overlays man ser på skorna är 3D printade, vilket ger än mer flexibilitet än man tidigare kunde få ut med vanlig TPU. Nu skriver man bara ut var man behöver och tjockleken ovanpå ovandelen och voila.

Hälen är en ganska underskattad del av skon egentligen, men också en del som får ganska mycket kritik när den inte håller. För vissa som kanske har problem med akilleshälen så är det extra viktigt att man väljer en sko med bra hälparti för här bör man titta till huruvida skon har en extern eller intern ”heel-clip”.

Snörning och tunga utgör inga konstigheter egentligen. På vissa skor har man en tjock tunga som ska tillföra extra vaddering, i lättare skor har man en tunn tunga och i trailskor har man ibland en tunga som är lite bredare för att ge lite extra skydd från grus och sten.
Snörningen har på senare år fått ett extremt lyft. Speciellt hur snörningen interagerar med resten av skon. Vi känner alla till hur vissa skor kan ge tryck över mellanfoten och vara där och gnaga. Sauconys ISOfit eller Nikes Flywire är två exempel på hur man arbetar med snörningen utöver det enkla lösningen. De flesta märken har insett det här och numera, även om man inte har en lösning som Nike eller Saucony, så arbetar man med TPU-overlays över mellanfoten. Detta gör ungefär samma jobb som mer komplexa system, men ändå inte i samma utsträckning. Tanken är där, men man kan inte lägga på ett isoFIT på samtliga skor. Dock är Nikes Flywire, tycker jag, ett genialiskt knep för att lösa problemet. De tidigare modellerna var ganska tunna och tenderade att skava på många, men numera med de lite bredare modellerna så fungerar de riktigt bra.

Dock blir det inte alltid rätt. Pro Lock som finns på Sauconys Kinvara är ett sådant exempel. Där blir snörningssystemet bara för begränsande, vet inte hur många gånger jag måste snöra om skorna för att det inte passar eller gör ont. Fördelningen av snörningen blir bara inte bra. Hoppas på en uppdatering där.

Tåboxen sitter givetvis längst fram på ovandelen. Det här går in väldigt mycket i hur man har konstruerat lästningen på skon.

Slip-läst
Används mycket vid lätta och flexibla skor. Ovandelsmaterialet dras in under foten och fästs i mitten av sulan. Ovandelen knyts hårt och värms upp för att få den att expandera varpå man sätter in lästen och kyler ner ovandelen. Ger en tightare passform än andra typer av lästningar.

California-Slip, Strobel
Istället för att sy ihop ovandelen i mitten av sulan så använder man en lästformad sula för att se till att skon behåller lästens form. Likt slip-lästen så värmer man ovandelen, sätter in lästen igen och kyler ner för att forma ovandelen. Denna typ av lästning tenderar att vara den vanligaste och ger en bra passform.

Kombination
Används ofta för att ge ordentlig passform till utvalda delar av skon. I en sko man vill bibehålla passform i tåboxen i, exempelvis, kan använda sig utav kombinationslästning. Vanligtvis händer detta inte i löparskor, men ibland kan man använda sig av lästningen om man vill stabilisera hälpartiet. Jag har sett exempelvis att Brooks Addiction 13 använder sig av en hård bräda i hälen för att ytterligare öka stabiliteten i hälen. Som ni kanske ser i bilden så ser man brädlästningen och sen strobellästningen i framfoten.

Mellansulan kommer att kräva ett inlägg bara det. Ska försöka bli klar med det imorgon.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: