Problemet med storlekar och vikt.

När man står i butik får man ofta samma frågor. Jag kommer inte lista dem, för jag märkte att jag inte kunde komma på tillräckligt många för att rättfärdiga en lista. Men så kommer en kund fram och frågar: Kommer den att klara av min vikt då? 

Kanske inte en jätteovanlig fråga. De flesta brukar skämta lite om att de har en ölmage eller att de inte har gått ner i vikt sen barnet kom. Ingen värdering i det. Alla ser vi olika ut. Men just den här gången fick jag för mig att jag skulle gå in lite på djupet kring frågan.
Någon timme surfande fram och tillbaka så påmindes jag faktiskt om ett spel jag brukade spela när jag inte hade något att göra på föreläsningarna. Ett brobyggarspel, kommer inte ihåg vad det heter. Syftet är att man ska bygga en bro för olika fordon att ta sig över. Fordonen kan vara bilar och hela vägen upp till lastbilar. Tanken är att man ska bygga bron på olika sätt beroende på vilken tyngd man ska få över och så vidare och så vidare. Och givetvis måste man anpassa sig till det här.

Så jag försökte kolla upp om det fanns ett begrepp för att förklara hur man förklarar detta. Och som man kan förvänta sig så finns det: strukturell integritet. Nu kan inte jag gå in på djupet kring vad det faktiskt innebär eller hur man gör för att analysera det. Men det finns vissa saker kring löparskor som skulle kunna skapa potentiella problem.

Pratar vi sulan:

  • Material: En alldeles för mjuk sula kommer definitivt att skapa problem om man belastar mycket. Sulan kan inte ge med sig när man springer, och det anser jag vara en stor nackdel oavsett hur mycket man väger. Mjuka sulor tenderar att ge med sig lite under belastning, vilket givetvis kan leda till besvär om skon inte ens klarar av att hålla upp under belastning.
    En tunn mellansula är också potentiellt problem, man lämnar mycket till kroppen att klara av. Och för vissa går det, andra inte. Men om man ska ha en sko så gäller det att det passar foten och att det faktiskt klarar av jobbet.
  • Läst: Bredare fötter, mer belastning. Allt sådant behöver en sulform som passar foten. Ser man till en Nike-modell så som Structure 21 så kan man nästan förvänta sig att den skon kommer att ge problem om fotformen inte ser ut sådär. Kommer pronationen in kraftigt över det stödet så är det inte mycket som talar för att stödet kommer att hjälpa något om rörelsen och belastningen ligger utanför stödet.

Ovandelen är något jag har tagit upp i ett tidigare inlägg, att många stödstrukturer går att finna även här.

  • Snörning är en av de stora delarna som kan skapa problem. Ser man till antalet snörhål som finns på en sko så är de oftast desamma mellan olika storlekar av samma modell. Man förlänger avståndet mellan snörena. Här är en del av problematiken också, som i det där spelet. Ökar man avståndet mellan stödstrukturerna, hålen och snöret i det här fallet, så minskar stabiliteten och strukturen.
  • Overlays lider lite av samma fallgrop som snörningen, i en standardstorlek som man utgår ifrån så ligger ovandelsmaterialet utplacerat, med vissa mellanrum och densiteter för en viss vikt. Samma problem som med snörningen, när man drar ut materialet är det inte alltid helt säkert att stabiliteten blir densamma där man vill ha den.

Den sammanfattade problematiken ligger i att man gärna drar ut skon från standarden. Allting blir bara längre, mer avstånd och inte nödvändigtvis samma stabilitetet som man har i en annan storlek. Det här blir särskilt svårt när man kommer upp i större storlekar US12 och uppåt.

 

Det finns roligare märken än Adidas.

Produkttexterna under är hämtade från Adidas egen hemsida.

Adidas Adizero Tempo 9
Löpartyp: neutral

  • boost™ med dubbel densitet på insidan stabiliserar och ger energi till varje steg för en smidig, responsiv löpning
  • Ovandel i luftig mesh som andas maximalt; adizero sadelgjordsväv inspirerad av japansk origami ger extra stöd i framfoten
  • TORSION® SYSTEM mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg; Microfit fixerar foten för en stabil passform och snabbt löpsteg; Reflekterande hälstycke
  • Gummiyttersula i STRETCHWEB som böjer sig under foten för en energigivande löptur
  • Yttersulan i gummit Continental™ ger ett optimalt grepp under både våta och torra förhållanden

Adidas Adios Boost

  • Löpartyp: neutral
  • boost™ är vår mest responsiva stötdämpning någonsin: Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Ovandel i öppen mesh som ger maximal andningsförmåga; Överdrag i textil och syntet ger extra stöd
  • Microfit är skapad för hög hastighet och fixerar foten för en säker passform och snabbt löpsteg
  • TORSION® SYSTEM mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg

Adidas Supernova

  • Löpartyp: Neutrala skor med flexibilitet och mångsidighet tillsammans med lyxig stötdämpning
  • Boost är vår mest responsiva stötdämpning någonsin. Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Ovandelen i teknisk mesh är lätt och ventilerande med stödjande, bekväm passform; Mellansulan Energy Rail i Cloudfoam hjälper till att stödja och leda foten;
  • Torsion System mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg; Vadderad plös för komfort; Optimerad konstruktion i framfoten för en mer rymlig tå
  • Sömlösa och lätta paneler i TPU på sidorna ger stöd i varje steg; Formgjuten hälkopp i Fitcounter ger en naturlig passform och optimal rörelse vid hälen

Adidas Boston

  • Löpartyp: neutral
  • boost™ är vår mest responsiva stötdämpning någonsin: Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Ovandel i textil; Teknisk mesh i framfoten känns som en lätt och ventilerande andra hud för en stödjande och bekväm passform; Designad för snabbhet; Microfit fixerar foten för en stabil passform och ett snabbt steg
  • Zoner som andas och stödjer; Mjuka material för mindre skav
  • TORSION® SYSTEM mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg

Adidas Energy Boost

  • Löpartyp: Neutrala skor med flexibilitet och mångsidighet tillsammans med lyxig stötdämpning
  • Boost är vår mest responsiva stötdämpning någonsin. Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Välarbetad ovandel i mesh med fyrvägsstretch för flexibilitet och andningsförmåga; Ovandelen i Techfit är designad för att ge ett naturligt, flexibelt stöd och en sömlös, strumpliknande passform
  • Mellansulan Energy Rail i Cloudfoam stödjer och guidar foten; Torsion System mellan häl och framfot för ett stabilt steg
  • Hölje i TPU integrerat i den yttre hälkoppen för optimal passform i mellanfot och häl; Formgjuten hälkopp i Fitcounter ger en naturlig passform och optimal rörelse vid hälen

Tycker du dig ha läst samma produkttext flera gånger? Jag klandrar dig inte. Och det är precis det jag vill belysa i det här inlägget kring skorna som Adidas gör. Nu vill jag inte att alla som springer i Adidas ska ansluta sig och ”Men JAG tycker de är sköna”, ”Adidas är det enda som passar mig”(Förmodligen inte, se det här inlägget.) och så vidare. Men jag har ett problem med hur deras skolinje ser ut. Och ja, jag vet att det finns fler modeller än så här. Men dessa är de som finns i butik på exempelvis Löplabbet och Runner´s Store. Ja, man kan köpa skor online, men till butik går nog de flesta första gången de ska prova på ett par skor. Så, modellerna nedan är från loplabbet.se och är ganska typiska för hur en skovägg på Adidas ser ut.
Jag har varit på mässor där Adidas har varit storsponsor, och då ska man ha tur om man hittar så här många.

I tabellen nedan kan man se hur en Adidas-uppställning kan se ut. Lättare skor, mindre material, tyngre skor mer material. Hade vi gjort en samarbetsövning där vi ska lägga upp Adidas skorna utifrån olika parametrara(sortera efter vikt, drop, stack i hälen) så blir nog raden ganska lik genom hela. Det här är en ganska ointressant uppställning.

AdidasSpecs

Jag försökte mig också på att göra en snygg spridningsgraf(heter nog inte så) på skorna och det är som sagt en ganska ointressant rad med skor det här.
AdidasGraf

Vi kommer att titta på fler märken framöver, men bara för att visa upp hur ett annat märke ställer upp sina skor:

Preview

Kan jag tycka ser lite mer intressant ut. Olika modeller, både herr och dam det här, som ger en större spridning och större valfrihet. Vi kommer in på det sen.

Nothing is impossible.

Hur är en löparsko uppbyggd?

Alla skor existerar i relation till andra, men frågan är om det är så lätt att ställa två skor bredvid varandra. 

Ovandel och sula. Det är väl den enklaste nedbrytningen man kan göra utav en sko. Vad har vi för teknologier och material i ovandelen och vad har vi för typ av mellansula? Verkar ju vara relativt enkelt ändå och för kunden är det givetvis alltid viktigast att att skon sitter bra och gör sitt jobb, därav också den enkla uppdelningen.

MEN. När man har jobbat med det här ett tag så börjar man reagera på alla möjliga saker som uppkommer med modeller och uppdateringar och som jag tror allt fler börjar titta på när de köper skor.

Här är några saker man kan titta på i en sko:

Overlays är de delar av ovandelen som har satts på ovandelsmaterialet ovandelsmaterialet. Ofta är dessa i ett mjukare plastmaterial med starka och flexibla egenskaper och bidrar till att ge stabilitet till skorna. En man kan se detta på är Brooks Adrenaline 17 som har väldigt mycket av dessa overlays för att stabilisera ovandelen.
Tidigare syddes dessa fast i ovandelen, men snabbt upptäcktes det att detta bidrog till en del besvär med skav och blåsor om det låg för mycket skarpa konturer närmast foten varpå man lade till ytterligare material på insidan för att komma runt detta. Allt eftersom började man att värma på dessa plaster på ovandelen, vilket gjorde att man kunde skära ner vikt och undvika blåsor.
Numera, och detta kan man intressant nog se i utveckling av Asics Nimbus, övergår man allt oftare till att väva stabilare strukturer istället för att limma eller värma. Titta på tåboxen i Asics Nimbus 15 och Asics Nimbus 19. Det är dock inte bara Asics som gör det, men utvecklingen är ganska tydlig där. Samma sak med nya Adrenaline 18 från Brooks där många utav overlaysen tagits bort till förmån för den nya meshen.

Men man ska säga det att den vävningen, Engineered Mesh klarar av att ersätta TPU till viss del, och ofta är detta förlagt till framfoten. Man har till stora delar fortfarande kvar plast över mellanfot och häl för att TPU har den stadga och styrka för att hålla foten på plats.
Intressant nog har fler märken börjat experimentera med att göra 3D-printade overlays som ger mer skräddarsydd support och flexibilitet, exempelvis Brooks Ghost och Brooks Glycerin. Alla overlays man ser på skorna är 3D printade, vilket ger än mer flexibilitet än man tidigare kunde få ut med vanlig TPU. Nu skriver man bara ut var man behöver och tjockleken ovanpå ovandelen och voila.

Hälen är en ganska underskattad del av skon egentligen, men också en del som får ganska mycket kritik när den inte håller. För vissa som kanske har problem med akilleshälen så är det extra viktigt att man väljer en sko med bra hälparti för här bör man titta till huruvida skon har en extern eller intern ”heel-clip”.

Snörning och tunga utgör inga konstigheter egentligen. På vissa skor har man en tjock tunga som ska tillföra extra vaddering, i lättare skor har man en tunn tunga och i trailskor har man ibland en tunga som är lite bredare för att ge lite extra skydd från grus och sten.
Snörningen har på senare år fått ett extremt lyft. Speciellt hur snörningen interagerar med resten av skon. Vi känner alla till hur vissa skor kan ge tryck över mellanfoten och vara där och gnaga. Sauconys ISOfit eller Nikes Flywire är två exempel på hur man arbetar med snörningen utöver det enkla lösningen. De flesta märken har insett det här och numera, även om man inte har en lösning som Nike eller Saucony, så arbetar man med TPU-overlays över mellanfoten. Detta gör ungefär samma jobb som mer komplexa system, men ändå inte i samma utsträckning. Tanken är där, men man kan inte lägga på ett isoFIT på samtliga skor. Dock är Nikes Flywire, tycker jag, ett genialiskt knep för att lösa problemet. De tidigare modellerna var ganska tunna och tenderade att skava på många, men numera med de lite bredare modellerna så fungerar de riktigt bra.

Dock blir det inte alltid rätt. Pro Lock som finns på Sauconys Kinvara är ett sådant exempel. Där blir snörningssystemet bara för begränsande, vet inte hur många gånger jag måste snöra om skorna för att det inte passar eller gör ont. Fördelningen av snörningen blir bara inte bra. Hoppas på en uppdatering där.

Tåboxen sitter givetvis längst fram på ovandelen. Det här går in väldigt mycket i hur man har konstruerat lästningen på skon.

Slip-läst
Används mycket vid lätta och flexibla skor. Ovandelsmaterialet dras in under foten och fästs i mitten av sulan. Ovandelen knyts hårt och värms upp för att få den att expandera varpå man sätter in lästen och kyler ner ovandelen. Ger en tightare passform än andra typer av lästningar.

California-Slip, Strobel
Istället för att sy ihop ovandelen i mitten av sulan så använder man en lästformad sula för att se till att skon behåller lästens form. Likt slip-lästen så värmer man ovandelen, sätter in lästen igen och kyler ner för att forma ovandelen. Denna typ av lästning tenderar att vara den vanligaste och ger en bra passform.

Kombination
Används ofta för att ge ordentlig passform till utvalda delar av skon. I en sko man vill bibehålla passform i tåboxen i, exempelvis, kan använda sig utav kombinationslästning. Vanligtvis händer detta inte i löparskor, men ibland kan man använda sig av lästningen om man vill stabilisera hälpartiet. Jag har sett exempelvis att Brooks Addiction 13 använder sig av en hård bräda i hälen för att ytterligare öka stabiliteten i hälen. Som ni kanske ser i bilden så ser man brädlästningen och sen strobellästningen i framfoten.

Mellansulan kommer att kräva ett inlägg bara det. Ska försöka bli klar med det imorgon.

 

 

Mina favoritskor:

Tänkte dra igång en serie av inlägg med fokus på skor där jag bryter ner de olika komponentera av skorna. Men jag tänkte att jag skulle börja med mina skor som jag springer i och har sprungit i och vilka delar jag älskar med dem.

1: Brooks Neuro 2 är min absolut favorit i dagsläget. Skon väger in på stabila 283 gram, vilket jag vet är för mycket för vissa löpare, men för min del är den en perfekt avvägning mellan dämpning och respons. Hela skons mellansula utgörs av ”Propulsion Pods” som ser till att mellansulan inte expanderar horisontellt, utan arbetar egentligen bara upp och ner. Man får en otroligt snabb feedback från underlaget och kombinerat med mängden dämpning och en komfortabel ovandel så är det min go-to shoe för säsongen tillsammans med Levitate.

2. Brooks Levitate är ännu en sko som också ligger på den tyngre sidan med sina 318 gram i min storlek. Men om ni inte har provat den, så gör det. Skon känns absolut inte tung, utan den väldigt komfortabla ovandelen är ”circularly stitched” som Brooks kallar det och ger en väldigt härlig strumpliknande passform med en mellansula som inte alls känns tung. Den ska ha samma material som Adidas Ultra Boost i mellansulan, men känns inte i närheten av lika tung eller svampig. Med DNA Amp som inkapslar mellansulan i ett tunt lager av PU-material så lyckas man på samma sätt som i Neuron att skapa väldigt mycket studs och respons i en sko som känns mjuk vid första istigning.

3. New Balance 1080 är skon som fick hänga med mig allra längst och som jag faktiskt persade både halvmara(1:27) och milen (0:38) i. Fick en del blickar när jag ställde mig på starten vid välgörenhetsmilen, men många som fick sitt när jag kom in trea på under 40 minuter. Det var nog det nya Fresh Foam som gav mycket studsighet men också en jäkla massa komfort.

4. New Balance Vongo är skon som var mest spännande i butik när den väl kom ut. Ingen pronationsskil som klassiska stabilitetsmodeller utan en väldigt hög medial vägg med lite extra hög densitet i materialet gav en så otroligt skön känsla vid löpningen. Jag har inget ont att säga om skon som sådan, utan den var väldigt väldigt skön att springa i bara.

 

 

 

 

 

Man behöver ändra om hela steget.

Energi skapas inte, eller förstörs, den antar bara en ny form. 

I tidigare inlägg har jag berört kraftpåverkan på kroppen när vi springer. Jag har pratat om genetiska och inövade egenskaper som kan påverka hur kroppen kommer att bete sig medan vi utövar kraft på den. Eller vi och vi, men underlaget kan vi säga.

Jag kan inte ekvationen för hur mycket kraft vi slår i backen med när vi springer, men det är en kombination av fart och vikt som ger oss ungefär 3-4 x kroppsvikten. Matematik har inte varit min starka sida.
Vi kan använda det som en ungefärlig siffra, oavsett vad den egentligen är så belastar du alltid kroppen. Beroende på hur du ser ut genetiskt, hur du sätter i foten och var du sätter i foten i relation till dig själv så kommer kroppen att ta stryk på ett eller annat sätt. Har du otur eller har samma självbevarelsedrift som jag när jag började springa så kommer vadbenet att säga ifrån i åtta veckor ungefär; alternativt att belastningen på knäna är så pass stor att det är det som åker först.
Finns säkert en siffra som visar på att mer eller mindre alla som springer förr eller senare drar på sig en skada.

Tar vi exempelvis diskussionen kring var på foten man ska landa. Många vill hävda att hälisättning var det som lurade Adam och Eva att äta av äpplet i Edens Lustgård, medan andra klarar sig med att springa på hälen utan problem.
Men tittar vi på vad som sker i foten när vi springer; Foten landar i ett supinerat läge, roterar inåt i en pronation och supinerar på väg ut ur rörelsen:

När foten roterar inåt aktiveras en muskel som ska stabilisera inåtrotationen, tibialis posterior. Vid kraftig pronation, hög vikt så är det inte helt omöjligt att den här muskeln helt enkelt inte klarar av att bära upp rotationen varpå den blir överansträngd. Samma sak med senan som fäster muskeln i foten.

Är det så att man försöker ändra om sitt steg och endast se till att landa på framfoten så kommer man att ha en dålig dag där också. Kraften från löpningen försvinner inte bara för att man ändrar vilken del av foten som kommer i backen först.

När man pratar om teknik behöver man se det som att fotens isättning är resultatet av vad som sker i resten av rörelsen innan. Vad händer i knät? Höfterna? Överkroppen?

Skriver resten av inlägget imorgon, då jag väntar besök just nu! Men lämna gärna ett löptekniktips i kommentarerna.

 

”Jag springer bara i…”

Jag har själv 14 par löparskor som jag förvärvat under de senaste två åren. Allt från mjukt och väldämpat med högt drop, till hårt och väldämpat med högt drop, hårt odämpat med lågt drop/högt drop och så vidare.

”Jag kan bara springa i…” eller ”Jag vill springa i..” är två olika saker men blandas ofta ihop.

Namnlös

Prova något nytt, så vida du inte är sponsrad.

 

Vad jag saknar i tester.

Jag älskar att läsa genom Runner´s World. Och hoppa över skotesterna. 

Senaste dagarna har jag haft en oväntad fascination för en kanal på Youtube. Under tredje eller fjärde klippet förstod jag varför jag fastnade i det han skapat – objektivitet.

Även om ni inte har ett intresse för film så kan jag rekommendera att ni tar er en titt där, för det är just det jag kommer att prata om i det här inlägget. Inte filmer då, utan jag ska titta lite på tillvägagångssättet och hur man kan applicera detta till löpskotester.

Filmerna på kanalen följer till stor del samma mönster, man djupdyker i en eller flera filmer i syfte att fokusera på en aspekt som filmen gör bra. Exempelvis att man vill analysera hur bra filmer skapar sina antagonister och hur man kan använda sig av sidohistorier för att driva huvudhistorien framåt.
När man har hittat det som ska belysas så tar skaparen in extern fakta, från litteratur, som ska fungera som modell varpå man placerar filmerna. Analysen blir träffsäker och innehållet väldigt informativt och utbildande. Man tillgodoser sig ett språk, ett verktyg, som gör att man på ett konstruktivt sätt kan prata om filmer.
Det blir en underbar guide i filmteorins värld, hur man ska skriva manus, filma scener och så vidare. Kan varmt rekommendera den.

I texten nedan kommer kommer jag att utgå från ett antal begrepp som jag använde mig av under min utbildning och mitt examensarbete.
Begreppen kommer från psykometrin, ett fält inom statistiken där man försöker bedöma psykologiska egenskaper. Nu vet jag att skor inte är psykologiska egenskaper, men jag tror det blir tydligt att begreppen är relevanta även här.

Validitet används för att beskriva relationen mellan det man avser att mäta och det man faktiskt mäter. Om vi ska mäta huruvida en sko är ”Bästa köp”, som vi kommer se längre ner, eller inte så måste vi först definiera vad ett bra köp är.  I anknytning till det här begreppet finner vi även:

  • Konstruktkvaliditet, kan beskrivas som slutmålet – det som bedömningen avser att användas till. I mitt arbete så ifrågasatte vi huruvida ett prov som ska mäta skrivförmåga faktiskt mäter skrivförmåga eller om det även mäter andra faktorer.
  • Kriterievaliditet, kriterierna som använder för bedömningen måste vara relevanta för konstruktet. Man kan inte ha ett kriterium som inte är direkt relaterat till det man avser att mäta.

Det man behöver ha i åtanke är att konstruktet och kriterierna måste gå hand i hand. Helst att man arbetar bakåt, att man konstruerar målet och sen kriterierna utifrån det, för att minimera risken för att bedömningen innehåller annat än det som avser att mätas.

Här är ett exempel på en bedömning som har gjorts i tidningen Runner´s Worlds skotest. Skon i fråga har vunnit pris för ”Bästa köp”.

”En sko med utomordentlig passform och funktion till ett överkomligt pris. Skon är en trotjänare och har mottagit hela fem ”Editor’s Choice” tidigare. Den har legat stabilt i pris (runt 1600 kr) och med tanke på att många modeller nuförtiden kostar runt 1800 kr får du mycket för pengarna när du köper skon, vilket gör att den utnämns till bästa köp. Skon har en mjuk häldämpning som långlöpare älskar och en lite fastare framdel som ger en rask stegavveckling när du skruvar upp tempot. Yttersulan har ett tjockt lager gummi, så skon tål många kilometer, samtidigt som det är gott om mönster och spår, vilket ger en god kontakt med underlaget. ”‘

Vad ser jag i det här? För att en sko ska vinna ”Bästa köp” krävs egentligen bara en sak; att den ligger bra i pris. Vid första läsning av motiveringen tyckte jag mig se fler kriterier än vad som egentligen fanns. Det enda kriteriet som tycks spela någon roll är det fetmarkerade i texten ovan – man ska få mycket sko för pengarna.
Jag förstår att det är ett bra kriterium att ha för kategorin, men kan man specificera vad det är som gör att skon tar hem det? Har man en kvot där man fyller antalet mil där man börjar ana slitage och delar det på kostnaden? Finns det ingen sko på 1800:- som skulle kunna ha en bättre kvot?
Men i motiveringen står det, mellan raderna, att skon inte får vara för dyr heller då priset nämns två gånger. Finns det ingen sko under 1600:- som skulle kunna vara ett bra alternativ?

Det är just hela motiveringen av skon som får mig att reagera. Och det är här som problemen med recensioner och bedömningar gör sig påminda; är det här det enda kriteriet? Kan man ifrågasätta bedömningen? Håller vi med om att detta ska utgöra bästa köpet?

1958 presenterade Stephen Toulmin en argumentationsmodell där argumentets olika delar presenterades.

Påståendet (P), är det viktigaste elementet i argumentationen, något som du vill förmedla och övertyga andra om. ”Skon är det bästa köpet.”
Grund (G), Används som stöd till P, det som ska hjälpa till att övertyga motparten om P och behöver vara lättare att acceptera än P. ”Du får många mil för en överkomlig summa.”
Garant (Ga), Kopplar ihop G och P genom att rättfärdiga G i syfte att påstå P. ”Ett bra köp är något som du får mycket användning av för en överkomlig summa.”
Villkor (V), är invändningar man har mot påståendet. Även dessa kan bygga upp likt påståenden och hela kommunikationen blir en väv av påståenden och motargument.

Och påståendet att det är ett bra köp kan jag hålla med om, även om jag har mina invändningar och frågor mot det. Tittar man på några av de andra påståendena i texten så är inte saker och ting riktigt lika uppenbara, även om de inte används som kriterier för ”Bästa köp” så är de ändå påståenden som backar upp och motiverar skon som prisvinnare.

Anledningen till att jag tycker att tester ofta använder tecken och kriterier som inte riktigt är solklara. Vad betyder siffrorna, hur får vi fram siffrorna på en skala? Vad skiljer 7 från 8? Känner man det? Borde man haft ett annat system? Är totalbetyget medelvärdet av alla delbetyg? Är alla delbetyg lika viktiga? Ska man förmedla det här på något sätt? Vad är syftet med att ha delpoäng? Hur mycket bättre är skon till höger än skon till vänster? SkoTest

Väldigt många frågor där, det är inte helt solklart vad man syftar till att åstadkomma eller förmedla. Kriterierna är inte helt tydliga och resultatet säger mig absolut ingenting.

 

Det här knyter givetvis an till mina tidigare inlägg kring att bara ha en enda sko och barfotalöpning.
När ni läser det så märker ni att jag försöker bryta ner argumenten till en kärna av slag. Det är ju givetvis så att argumentationen är mångfacetterad och att det ofta är fler argument som används än de enkla jag visat. Men om alla argument följer samma modell som Thoulmin visar upp, då kommer dessa att kunna bemötas på liknande sätt.

Jag vill avsluta med att säga att jag inte gillar tester eller bedömningar överhuvudtaget. Efter 5 år på universitet och ett examensarbete i just fallgropar i bedömning så har jag blivit allt mer tveksam inför all sorts bedömning. Bedömning är ett försök att kvantifiera något. Antingen ligger problemet i att det man ska bedöma är svårt att kvantifiera eller så är det

Du tittar på en prestation eller på en produkt, applicerar kriterium och utvärderar huruvida prestationen/produkten klarar kriterierna.Och bara för att klargöra: Jag försöker inte säga att jag har sanningen i den här bloggen. Mitt mål är att bemöta det jag hör när jag jobbar med det här, eller i samtal med butiker och kunder.