Löpkunskap – teknik

Blir inte något långdraget inlägg det här. Ska försöka undvika en massa fakta just nu, då jag har fått en underbart stor del av det i huvudet under dagen. Kommer en sammanfattning på innehållet imorgon.

En intressant sak som jag tycker att många borde ta till sig gällande löpteknik – proprioception. Begreppet innebär bara att man har en stor medvetenhet kring hur ens kropp är positionerad, var vi har våra lemmar och hur mycket vi aktiverar våra olika delar. Inte minst är detta viktigt inom löpning. En visst medvetenhet kring hur man själv springer kommer att göra det lättare att anpassa löpningen efter hastighet och målsättning.

Jag är inte kunnig på hästar, så ni får rätta mig om jag har fel:
Men hästar har olika gångarter, beroende på hastighet kan vi se olika gångarter. Exempelvis tränas hästar till att trava i hastigheter där de hellre galopperar.
Vi fungerar lite likadant. När vi ska komma upp i tempo så ska vi helst av allt få till ett annat steg än när vi springer långsamt.

Nu är vi inte alla likadana. Jag vet. Och hur vi anpassar oss till farten kommer att skilja sig åt.
Det intressanta är att vår förståelse kring hur vår egen löpning ser ut hjälper oss i att förbättra, effektivisera och aktivera steget vid högre hastigheter.

Nästa gång när ni är ute och springer med någon – be dem ta en bild på dig när du springer eller helst av allt, filma. Titta igenom videon i din ensamhet och titta på hur det ser ut? Tar du ut steget för mycket? Landar du med foten långt framför tyngdpunkten? Hur mycket viker du dig över höften när du belastar? Tar du ut steget ordentligt bakåt? Hur ser knät ut när du springer?

I morgondagens inlägg kommer jag att behandla saker som tagits upp under dagen på Bosön.

Steglängd

”När det blir vår kan du sedan öka längden på stegen och då kommer du att springa snabbare.”

Tyckte mig först att det verkade så in i helsike fel att skriva sådär. För i själva texten pratar de lite om kadens för att hålla ner steglängden och inte ta ut steget, alltså inte  Givetvis är det ju så att om vi har två faktorer som vi kan påverka:

  • Frekvens
  • Längd

Är det så att vi springer med 180 steg i snitt per minut och vi springer i sammanlagt en minut så kommer vi att med en steglängd på en meter hinna 180 meter. Springer vi tio minuter så tar vi oss 1800 meter och springer vi en timme så hinner vi 10 800 meter, vilket ger oss en hastighet på 10,8 km/h.

Är det så att vi sänker steglängden till 0,8 meter så blir det 144 meter på en minut och 8640 meter på en timme och därmed också en sänkt hastighet til 8,64 km/h. Motsvarande då, om vi ökar steglängden till 1,20 och bibehåller frekvens så hamnar vi helt plötsligt på 12,96km/h.

Frågan är ju då hur mycket energi och kraft vi måste producera för att åstadkomma en längre steglängd? Hur mycket jobbigare kommer det att vara?
Tittar vi på ett exempel som ändå är relativt rimligt

Steglängd: 1,2m –> 1,3m
Frekvens: 170steg/m

En ökning på en decimeter under samma kadens ger en fartskillnad på 13.26-12.24 = 1,02km/h, vilket är samma som att gå från 4.54 till 4.30 min/km vilket de flesta nog kan intyga är ett ganska stort gap man ska fylla i. Men om man då lyckas genomföra den här kraftutvecklingen så kan man ju fylla en del potential här.

Ser jag till mitt allra bästa lopp: Göteborgsvarvet 2016.
Jag sprang in på 1.27.43 på 21097m.
Genomsnittliga kadensen var 171
Steglängden var 1,4m.
Jag höll alltså ungefär 14,4km/h under ett halvmaraton.
Hade jag ökat min genomsnittliga steglängd med 10cm och bibehållt kadensen så hade jag haft en hastighet på 15.39km/h och en fart på 3.54 min/km, vilket kändes helt otänkbart för att jag sprungit slut på mig själv tyckte jag.
Hade jag lyckats så hade haft ett PB på 1.22 istället. Men som sagt, helt otänkbart. Jag hade ju tränat för 1.30 och så på med adrenalinpåslag och allt det där.

Men det intressanta är hur förhållandet mellan kadens, steglängd och fart förhåller sig.
Som citatet i början: Det är bara att öka steglängden så kommer farten. Men riktigt så lätt blir det inte.
Jag kommer väl ihåg efter Nikes Breaking2 så skulle jag försöka att hålla 2.50-tempo på band, och det gick i 20 sekunder ungefär. Att försöka producera den jävla hastigheten själv däremot. Inte. Ens. Nära.

Tittar man på hastigheten däremotSkärmklipp

Här har ni en härlig liten sammanställning på olika kombinationer och vilka hastigheter de genererar. Och nej, jag orkade inte göra en tabell med alla steglängder, för att de inte hade fått plats på den här bloggen. Men bara kul att se förhållandet mellan olika steglängder och kadenser.

Det som är jäkligt spännande dock är att en ökning av kadens men en förkortning av steglängd kan ge så stort utslag på tiden.
Ökar jag min kadens till 180, som av någon anledning sägs vara det optimala oavsett person, fart och så vidare men tappar i steglängden så hamnar jag helt plötsligt på 14.04 och det skulle ge mig en tid på runt 1.30 på samma distans. Men kan jag öka kadens och bibehålla steglängd så får vi istället en fart på 15.12 och en snitttid på 3.58min/km.

Problemet är alltså att man inte bara kan öka sin kadens och räkna med att man blir bättre som löpare. På ett neurologiskt och muskulärt plan så måste man kunna skapa den kraften och musklerna måste orka röra sig med större steg och högre frekvens. Som jag tog upp i ett tidigare inlägg så är det inte säkert att en förändring i frekvens leder till att man blir effektivare. Däremot kanske det är lättare att utveckla mer kraft i steget, alltså öka steglängden med hjälp av snabbare träning, men att man i och med den snabbare träningen – säg intervaller får både en steglängds och en kadensökning som är eftersträvansvärd, att man tränar musklerna att anpassa sig till ett högre tempo.

Kanske bara är jag som precis nu har fattat det här. Bättre sent än aldrig.
Jag sprang min första halvmara på 1.27.43. Om det ger mig någon legitimitet.

Löpekonomi.

Hur blir man bättre då? LE – Löpekonomi. 

Att konditionsträna ger en fysisk respons hos idrottaren, det är ganska svårt att undkomma. Ju mer du tränare, desto bättre blir du som löpare. Och ju mer du tränar, desto mer ekonomisk blir du i din löpning.
Konditionsträning leder exempelvis till en effektivisering i skelettmuskulaturens mitokondrier. Anpassningar i mitokondrierna kommer att leda till högre effektivitet vid syreförbrukning. Skelettmuskulaturen förbättrar sin förmåga att motstå trötthet och vi får hematologiska förändringar i form av fler röda blodkroppar som kan transporterar syre. Och ju mer man tränar, desto effektivare blir även dessa system.

Träningsmängd

Ofta krävs det flera år av träning för att dessa fysiska reaktioner ska bli tydliga och faktum är att träningshistorik och mängd har en avgörande roll för LE. Det finns dock mycket forskning som är oklar, alltså att det är svårt att hitta hur mycket träning det är som är avgörande. Det varierar från individ till individ, men det man kan säga är att en längre träningshistorik, alltså mycket mängd över lång tid ger ofta bättre fysiologiska förbättringar än mycket träning på kort tid.

Träningsvolym är som ovan, lite lätt otydligt. Men man ska inte underskatta träningsvolymens påverkan på de fysiologiska effekterna för en distanslöpare.

Högintensiv träning

HIT-träning har visat sig ge bra resultat till LE.
En studie visar på att en löpare är som mest ekonomisk i den fart som den oftast springer i. Att träna i 90-120% av V02max, vV02max, och i närheten av mjölksyrenivå ger bra påverkan på LE.
En studie visade att 94 och 106% av  vV02max så ökade V02max mer än i 132%-gruppen. Anledningen troddes vara att för hög intensitet på träningen kan leda till att man tappar form och teknik alldeles för mycket och att man inte kan genomföra den tänkta intensiteten för att man helt enkelt inte orkar hålla upp nivån av ansträngning. Studier har visat att förbättring av LE vid HIT kommer av fysiologiska förbättringar, inte biomekaniska.

Backlöpning

Backlöpning korrelerar också ofta med högre nivå av LE. Saken är den att backträning ofta leder till muskulära och neurologiska förbättringar, inte nödvändigtvis fysiologiska. Alltså är det merpart styrketräning och neurologiska kopplingar som bidrar till ökad LE.

Styrketräning

Styrketräning används som ett komplement till löpningen, för att stärka kroppen muskulärt för att förebygga skador. Det är få gånger jag har hört att någon kör styrketräning i syfte att öka sin LE.
Motståndsträning verkar har lett förbättrad LE hos alla grupper av löpare.
Motståndsträning definieras som träning där musklernas kontraktioner hindras med hjälp av redskap. Syftet är att öka styrka, motståndskraftighet, explosivitet och neurologiska anpassningar.
Vissa studier visar på att motståndsträning stärker nedre delen av kroppen och tvingar kroppens muskulatur att samarbeta och slutligen leder till att benet ökar i styvnad vilket leder till minskad markkontakttid. Detta kan vara en ökning av styrka som ett resultat av neurologiska faktorer. Styrketräning leder till en högre grad av muskulär aktivering, att flertal muskler stabiliseras vilket kan generera styvhet och kraft i löpsteget. Till viss del har man även visat att en styvare led ger bättre LE.
Det är svårt att säga vilken typ av styrketräning det är som mest effektiv. De flesta registrerade förändring i neuromuskulär aktivitet, beroende på utsträckning av program, volym och intensitet.

Plyometrisk träning har gett resultat när de rörelser som är eftersträvansvärda upprepas på ett nästan parodiskt vis. Tittar vi på löpning exempelvis kan man tänka sig att ett hopp använder de muskler som aktiveras vid löpning, vad och gluteus exempelvis. Kan man köra många upprepningar på det så ökar styrkan och uthålligheten i denna muskulatur.

Höghöjdsträning är ett område där man har forskat mycket, men man har haft svårt att säga om det hjälper till att bidra till ökad LE. Än mindre forskning har gått åt till träning i hetta, kyla eller hög luftfuktighet.
Det enda man har sätt är fysiologiska förändringar i hematologi, alltså en ökning i antalet blodkroppar. Att träna i syrefattig miljö kan också påverka kroppens förmåga att hamna i situationer där de är trötta, alltså att man har bättre ”muscle buffering.”
Studier har visat att Kenyanska löpare i snitt har 5-15% mindre syreförbrukning än Skandinaviska löpare och ackumulerade inte mjölksyra när man närmade sig maximal prestation. Viss skillnad också i ekonomi och trötthet vid samma procent av V02max.
Folk som inte är vana vid hög höjd behöver också längre period för att uppleva samma förbättringar som deras höghöjdsmotparter.
Vissa studier har också visat att V02 under submaximal prestation är oförändrad, även efter höghöjdstränings.
Studier har visat att omkring 400h på 2200m höjd ger effekt på blodvärden gällande hemoglobin. En annan studie visade att det räckte med 30h på en fem-veckors period för att ge ett litet utslag på LE, men inte på hemoglobinvärde. Man noterade dock en ökning av koncentrationen av hemoglobin och hematokritvärde som kan korrelera med ökat LE. Ökning av hematokritvärde ger en linjär ökning i ökad syreupptagning och en ökning i blodets viskositet.
Det kan också vara så att kroppen inte behöver samma mängd syre för att öka pulsen och därmed också effektivisering av syretransport.

Rörlighet och stretch

Viss forskning har visat att mindre rörlighet kan ge ett bättre utslag på LE. Att inte vara för rörlig gör det lättare för kroppen att lagra energi än om man skulle vara hur uttänjd som helst. Viss forskning har också visat på att det framförallt är okej att vara rörlig i färdriktningen, medan inflexibilitet i transversal och frontalplanet kan vara en fördel genom att det stabiliserar höft och bål. Inflexibilitet leder också till att mindre energi behöver gå åt till att stabilisera muskulaturen.
Inflexibilitet leder till mer energi lagrad och bättre V02 i submaximala prestationer.

Annan forskning har dock visat på att flexibilitet i höft, i syfte att sträcka ut och böja, är en fördel för löpare, att det skulle kräva mindre syre. En studie visade att i 40, 60 och 80% av V02max förbättrades löpekonomi i direkt följd av statisk stretch.

Hittills har forskningen visat att viss inflexiblitet leder till mer energi som kan lagras och förbättrad LE. Inget säger något om skaderisken om det dock, något som kan vara värt att ta upp?

 

Kost

Nitriter har visat sig en positiv förbättring av ATP-åtgång vid muskelsammandragningar – samma effekt men mindre energi. Eller så leder det också till att mindre syre går åt till samma ATP-åtgång. Nästan samma resultat som i höghöjd? Nitritsupplmenetering har lett till bättre VO2 i konstanta farter. Vissa studier visade snabb effekt så som 2,5 timmar efter supplementintag.

Koffeinintag har visat sig ge ett litet utslag på LE, men har lett till ett psykologiskt lyft.

Dock krävs det mer forskning som visar på att kosten ska kunna påverka lika mycket som allt annat.

Varför V02max eller VO2 inte alltid är relevant.

Löpekonomi är ett sådant begrepp som kan vara väldigt svårt att definiera. Eller effektivitet. Energisnål. 

Löpning har olika definition beroende på vem du frågar. Tittar man på forum runtom eller pratar med olika löpare så kan det vara alltifrån själslig löpning som man gör för välbefinnandet, en del av en annan träningsregim, till tävlingslöpning.

Men de flesta kan nog hålla med om att ett uttryck som: ”Jag orkar inte ens…”, ”Jag skulle vilja orka…”, ”Mitt mål är…” och så vidare är ganska vanliga bland individer som vill komma igång eller uppnå ett mål.
Som oftast har vi inte bara ett distansmål, utan även ett tidsmål. Jag ska orka x km på y tid. Uträkningen i sig är inte svårare än att man får ut en viss km/h, eller om man vänder på det min/km. (Jo jag vet att vissa av er kör pulsbaserat också och att det varierar från individ till individ.)

Och att försöka åstadkomma sitt mål innebär givetvis en hel del träning. Träningen syftar till att göra kroppen redo för en maximal prestation, att sätta ett personbästa.

Under lång tid har man använt VO2max som en indikator på prestation. Att ha en hög, maximal syreupptagning skulle kunna vara en bra indikator på prestation och effektivitet. Men siffran i sig säger inte särskilt mycket.

en_a10fig1

Om vi tittar på grafen ovan så kan man se två olika löpares VO2max, en siffra som är densamma för båda löpare. Det som skiljer sig är vVO2max, alltså farten som de kan hålla uppe den maximala syreförbrukningen under löpning. Om vi tänker oss att våra två två max-farter är olika, och att din är avsevärt mycket högre än min så blir det rimligtvis så att vi kommer att prestera olika på samma distans.
Detsamma gäller när vi våra VO2-värden i submaximal prestation, alltså under vårt allra hårdaste. Att bara ha ett värde på hur mycket du förbrukar utan att säga under vilka omständigheter du förbrukar det så kommer vi ingenstans.

Vi möts vid 2.
Vi möts på torget.

Information i en dimension säger inte så mycket. Hur skulle det vara om du hörde någon säga följande gällande en prestation:

Jag sprang på 20.20 sekunder.
Jag sprang 5km.

Jag förstår att för vissa är det kanske en målsättning i sig att springa 5 km eller 20 minuter utan vila. Men om vi ska jämföra prestation eller jämföra siffror så är det viktigt att vi tillför ytterligare information för att det ska vara någon form av logik till det.

Windlass

En av de mindre diskuterade funktionerna i foten. Men den som alla säljare i butik borde testa.

I anknytning till det jag skrev i ett tidigare inlägg kring drop i skor så känner jag att det är dags att prata om Windlass-mekanismen.

Plantar Fascian fäster undertill hälbenet i en änden och hela vägen in under tårna på foten. Anledningen till att bilden också visar upp ett smärtande område är för att alla verkar söka upp bilder på planta fascian i samband med plantar fasciit. Gissar jag på, jag har inte en blekaste aning om hur googles sökfunktion fungerar. foot

När vi böjer på stortån så kommer vi att märka hur det spänner till lite grann under foten. Du kan testa det här själv, stå upp på båda fötterna och lyft upp stortån – antingen med hjälp av någon annan eller om du klarar det själv. Du borde se en reaktion i foten, att hålfoten höjs och foten antar en supinerande ställning.

Syftet är:

  • Stabilisera hela hålfoten, medialt och lateralt.
  • Motverka pronation i subtalar-leden, leden mellan språngbenet och hälbenet.
  • Hjälper muskulaturen i vaden med att motverka pronation i ovannämnda led.
  • Assisterar hålfotens muskulatur i syfte att motverka tillplattning av hålfoten.

3 problemområden som kan uppstå:

  • Ingen windlass-rörelse. Antingen beroende på dålig rörlighet i stortåleden på grund av exempelvis hallux rigidus, eller styv framfot i skorna. Eller ruptur i plantar fascian. Det blir ganska uppenbart varför detta kan bli problematiskt.
  • Det krävs mycket kraft för att etablera rörelsen i foten under belastning. Den här mekanismen beror väldigt mycket på hur rörligheten i stortåleden är och om det krävs mycket för att flexa stortån under belastning, så kommer detta att påverka hur foten beter sig under löpning. Detta påverkar givetvis också hur mycket kraft det är som går genom foten om flexibiliteten inte är där.
  • Försenad etablering av rörelsen. I ett optimalt scenario så får vi en direkt rörelse i foten när vi börjar lyfta hälen, alltså så fort stortåleden påbörjar sin flexion. Är det så att det krävs några grader av flexion innan foten börjar stabilisera sig så är det möjligt att mycket skada redan är skedd när vi påbörjar hällyftet i löpsteget, om du tittar till vad windlass-mekanismen bidrar med i början på inlägget.

Dessa faktorer spelar stor roll i vilken typ av sko man kanske ska välja.
Att välja styva skor med dålig flexibilitet, eller flexibilitet på fel ställe på foten, kommer eventuellt att hindra foten i den här rörelsen vilket kan skapa potentiella problem under belastning.
Är det så att foten är sen i den här mekanismen, så kan det kanske vara en idé att lyfta upp hälen en aning(högre drop) för att se till att foten får lite hjälp i flexionen och att när vi väl börjar lyfta hälen så har vi redan överkommit de fåtal grader där inget sker i foten.

Och därmed vill jag bara poängtera att diskussionen kring att det finns ett enda drop, en enda sko eller ett enda märke som är bäst för alla är en otroligt intetsägande diskussion. Det finns inte ens en enda modell som man kan säga är bäst för alla, eller att alla ska ha samma typ av skor.
Windlass-mekanismen är bara en av många faktorer som gör den här diskussionen komplicerad. Alla kommer att reagera olika på olika typer av skor, olika typer av mjukhet, struktur och så vidare.

 

Hur ska skon göra det åt dig?

Ibland alltså. 
”Det jag läst mig till är att altra har 0 drop på alla sina skor. Det är väl en variant på ”barfotaskor” med dämpning vilket ska utveckla löpsteget mer så man 
Landar på framfoten – mittfoten.” 

Vet inte var någonstans dessa problem börjar. Är det i butik? Diverse forum? Jag skulle älska att få en översikt över alla tänkbara scenarios där dessa bilder förstärks, där man kan sitta och få sin verklighet bekräftad.
Utdraget ovan är kring ett par Altra-skor. Altraskorna är ju välkänt låga i droppet, med en del variation bland mängden dämpning.

Problemet är bara det inte stämmer. Skon kommer inte att åstadkomma något för dig. Nu vet jag att det finns fanboys där ute som vill hävda det motsatta.
Det är en kombination av önsketänkande och förändring av steget i samband med att man tar på sig skon. Om någon i butiken eller på forumet säger att skon är tänkt för någon som landar på framfoten, så kommer det nästan att ske utan att du tänker på det.
Alldeles för många gånger har jag lagt orden i mun på mina kunder och sagt: ”Du kommer att känna att den där är mycket mjukare/studsigare/skönare i ovandelen etc. än den andra skon” och säkert i 9 av 10 fall så blev det också resultatet och skon som kunden köpte.
Vi påverkas mycket lättare än vi tror av det vi får höra. Speciellt om den ”sanning” reproduceras konstant.

Vad innebär då ”en variant på barfotaskor?”
Allt för ofta hör man två saker slängas ut i samband med barfotadiskussionen: ”Barfotalöpning gör att man springer på framfoten” och ”att lågt drop, vilket är ”en variant av barfotaskor” gör att man landar längre fram på framfoten.”
Lågt drop kommer inte att automatiskt leda till ett annat steg. Det finns ingen möjlighet till det.
Fredrik Zillén pratar lite om isättning i ett av sina inlägg, där han ger fler dimensioner till vad isättning, eller landning, innebär.

Men vi kan ta en titt på två olika modeller med lägre drop.

Hoka Bondi           Altra Escalante

Drop: 4mm           Drop: 0mm
Stack: 33/29          Stack: 25
Vikt: 284               Vikt: 232

Jag har själv arbetat med båda skorna ovan och det jag kan säga är att på olika löpare, med olika erfarenheter och målsättning, så ser skorna väsentligt annorlunda ut när man filmer.
Ja, det kanske är så att man inte springer på samma sätt på löpband som ute men när man väl har fått springa några gånger och hittat sin egen rytm så upplever de flesta att de springer likadant på löpbandet som de gör ute.

Att en sko har lågt drop säger ingenting egentligen. Att springa i en Bondi eller Escalante, eller en Newton eller en Vivo Barefoot eller vad de heter ger väldigt mycket olika känslor i löpningen och beroende av hur hög stack en sko har så kommer det att påverka dig.

Under en föreläsning om barfotalöpning i Helsingborg för två år sedan så pratade de om ett begrepp som var viktigt för barfotalöpningen – sensorisk feedback. Så som det förklarades då var att kroppen använder signaler från foten för att korrigera rörelser och öka stabiliteten av sig själv.
Detta är en essentiell del av barfotalöpningen och det man har sett är att sensorisk feedback försvinner även om man har den tunnaste mellansulan. Jag tror att de pratade om att Vibrams 4mm-sula hindrade lite grann, men att det var betydligt bättre än något annat. Nu var detta en blogg med väldigt skarp kritik mot ”vanliga” skor, så man får ta det med en nypa salt.

Men om vi utgår från att redan från 4mm i stack så hindras foten från att få återkoppling, hur kan man då tro att 25mm som i Escalanten, kan leda till att man aktiverar foten på samma sätt?
Sen använder sig faktiskt inte Altra av en sådan formulering själva, utan pratar om att de vill ”promote” och ”encourage” en god löpteknik, skadefri löpning eller vad som.
Många har tagit det som att det är det naturliga steget som är det bästa, trots att vad som är naturligt för mig inte är naturligt för dig.

Jag har träffat folk som springer med ett fantastiskt steg i 10mm, jag har träffat folk som springer katastrofalt i 10mm och detsamma för 4mm och 0mm.

 

 

 

Problemet med storlekar och vikt.

När man står i butik får man ofta samma frågor. Jag kommer inte lista dem, för jag märkte att jag inte kunde komma på tillräckligt många för att rättfärdiga en lista. Men så kommer en kund fram och frågar: Kommer den att klara av min vikt då? 

Kanske inte en jätteovanlig fråga. De flesta brukar skämta lite om att de har en ölmage eller att de inte har gått ner i vikt sen barnet kom. Ingen värdering i det. Alla ser vi olika ut. Men just den här gången fick jag för mig att jag skulle gå in lite på djupet kring frågan.
Någon timme surfande fram och tillbaka så påmindes jag faktiskt om ett spel jag brukade spela när jag inte hade något att göra på föreläsningarna. Ett brobyggarspel, kommer inte ihåg vad det heter. Syftet är att man ska bygga en bro för olika fordon att ta sig över. Fordonen kan vara bilar och hela vägen upp till lastbilar. Tanken är att man ska bygga bron på olika sätt beroende på vilken tyngd man ska få över och så vidare och så vidare. Och givetvis måste man anpassa sig till det här.

Så jag försökte kolla upp om det fanns ett begrepp för att förklara hur man förklarar detta. Och som man kan förvänta sig så finns det: strukturell integritet. Nu kan inte jag gå in på djupet kring vad det faktiskt innebär eller hur man gör för att analysera det. Men det finns vissa saker kring löparskor som skulle kunna skapa potentiella problem.

Pratar vi sulan:

  • Material: En alldeles för mjuk sula kommer definitivt att skapa problem om man belastar mycket. Sulan kan inte ge med sig när man springer, och det anser jag vara en stor nackdel oavsett hur mycket man väger. Mjuka sulor tenderar att ge med sig lite under belastning, vilket givetvis kan leda till besvär om skon inte ens klarar av att hålla upp under belastning.
    En tunn mellansula är också potentiellt problem, man lämnar mycket till kroppen att klara av. Och för vissa går det, andra inte. Men om man ska ha en sko så gäller det att det passar foten och att det faktiskt klarar av jobbet.
  • Läst: Bredare fötter, mer belastning. Allt sådant behöver en sulform som passar foten. Ser man till en Nike-modell så som Structure 21 så kan man nästan förvänta sig att den skon kommer att ge problem om fotformen inte ser ut sådär. Kommer pronationen in kraftigt över det stödet så är det inte mycket som talar för att stödet kommer att hjälpa något om rörelsen och belastningen ligger utanför stödet.

Ovandelen är något jag har tagit upp i ett tidigare inlägg, att många stödstrukturer går att finna även här.

  • Snörning är en av de stora delarna som kan skapa problem. Ser man till antalet snörhål som finns på en sko så är de oftast desamma mellan olika storlekar av samma modell. Man förlänger avståndet mellan snörena. Här är en del av problematiken också, som i det där spelet. Ökar man avståndet mellan stödstrukturerna, hålen och snöret i det här fallet, så minskar stabiliteten och strukturen.
  • Overlays lider lite av samma fallgrop som snörningen, i en standardstorlek som man utgår ifrån så ligger ovandelsmaterialet utplacerat, med vissa mellanrum och densiteter för en viss vikt. Samma problem som med snörningen, när man drar ut materialet är det inte alltid helt säkert att stabiliteten blir densamma där man vill ha den.

Den sammanfattade problematiken ligger i att man gärna drar ut skon från standarden. Allting blir bara längre, mer avstånd och inte nödvändigtvis samma stabilitetet som man har i en annan storlek. Det här blir särskilt svårt när man kommer upp i större storlekar US12 och uppåt.

 

Det finns roligare märken än Adidas.

Produkttexterna under är hämtade från Adidas egen hemsida.

Adidas Adizero Tempo 9
Löpartyp: neutral

  • boost™ med dubbel densitet på insidan stabiliserar och ger energi till varje steg för en smidig, responsiv löpning
  • Ovandel i luftig mesh som andas maximalt; adizero sadelgjordsväv inspirerad av japansk origami ger extra stöd i framfoten
  • TORSION® SYSTEM mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg; Microfit fixerar foten för en stabil passform och snabbt löpsteg; Reflekterande hälstycke
  • Gummiyttersula i STRETCHWEB som böjer sig under foten för en energigivande löptur
  • Yttersulan i gummit Continental™ ger ett optimalt grepp under både våta och torra förhållanden

Adidas Adios Boost

  • Löpartyp: neutral
  • boost™ är vår mest responsiva stötdämpning någonsin: Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Ovandel i öppen mesh som ger maximal andningsförmåga; Överdrag i textil och syntet ger extra stöd
  • Microfit är skapad för hög hastighet och fixerar foten för en säker passform och snabbt löpsteg
  • TORSION® SYSTEM mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg

Adidas Supernova

  • Löpartyp: Neutrala skor med flexibilitet och mångsidighet tillsammans med lyxig stötdämpning
  • Boost är vår mest responsiva stötdämpning någonsin. Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Ovandelen i teknisk mesh är lätt och ventilerande med stödjande, bekväm passform; Mellansulan Energy Rail i Cloudfoam hjälper till att stödja och leda foten;
  • Torsion System mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg; Vadderad plös för komfort; Optimerad konstruktion i framfoten för en mer rymlig tå
  • Sömlösa och lätta paneler i TPU på sidorna ger stöd i varje steg; Formgjuten hälkopp i Fitcounter ger en naturlig passform och optimal rörelse vid hälen

Adidas Boston

  • Löpartyp: neutral
  • boost™ är vår mest responsiva stötdämpning någonsin: Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Ovandel i textil; Teknisk mesh i framfoten känns som en lätt och ventilerande andra hud för en stödjande och bekväm passform; Designad för snabbhet; Microfit fixerar foten för en stabil passform och ett snabbt steg
  • Zoner som andas och stödjer; Mjuka material för mindre skav
  • TORSION® SYSTEM mellan hälen och framfoten ger stabila löpsteg

Adidas Energy Boost

  • Löpartyp: Neutrala skor med flexibilitet och mångsidighet tillsammans med lyxig stötdämpning
  • Boost är vår mest responsiva stötdämpning någonsin. Ju mer energi du ger, desto mer får du tillbaka
  • Välarbetad ovandel i mesh med fyrvägsstretch för flexibilitet och andningsförmåga; Ovandelen i Techfit är designad för att ge ett naturligt, flexibelt stöd och en sömlös, strumpliknande passform
  • Mellansulan Energy Rail i Cloudfoam stödjer och guidar foten; Torsion System mellan häl och framfot för ett stabilt steg
  • Hölje i TPU integrerat i den yttre hälkoppen för optimal passform i mellanfot och häl; Formgjuten hälkopp i Fitcounter ger en naturlig passform och optimal rörelse vid hälen

Tycker du dig ha läst samma produkttext flera gånger? Jag klandrar dig inte. Och det är precis det jag vill belysa i det här inlägget kring skorna som Adidas gör. Nu vill jag inte att alla som springer i Adidas ska ansluta sig och ”Men JAG tycker de är sköna”, ”Adidas är det enda som passar mig”(Förmodligen inte, se det här inlägget.) och så vidare. Men jag har ett problem med hur deras skolinje ser ut. Och ja, jag vet att det finns fler modeller än så här. Men dessa är de som finns i butik på exempelvis Löplabbet och Runner´s Store. Ja, man kan köpa skor online, men till butik går nog de flesta första gången de ska prova på ett par skor. Så, modellerna nedan är från loplabbet.se och är ganska typiska för hur en skovägg på Adidas ser ut.
Jag har varit på mässor där Adidas har varit storsponsor, och då ska man ha tur om man hittar så här många.

I tabellen nedan kan man se hur en Adidas-uppställning kan se ut. Lättare skor, mindre material, tyngre skor mer material. Hade vi gjort en samarbetsövning där vi ska lägga upp Adidas skorna utifrån olika parametrara(sortera efter vikt, drop, stack i hälen) så blir nog raden ganska lik genom hela. Det här är en ganska ointressant uppställning.

AdidasSpecs

Jag försökte mig också på att göra en snygg spridningsgraf(heter nog inte så) på skorna och det är som sagt en ganska ointressant rad med skor det här.
AdidasGraf

Vi kommer att titta på fler märken framöver, men bara för att visa upp hur ett annat märke ställer upp sina skor:

Preview

Kan jag tycka ser lite mer intressant ut. Olika modeller, både herr och dam det här, som ger en större spridning och större valfrihet. Vi kommer in på det sen.

Nothing is impossible.

Hur är en löparsko uppbyggd?

Alla skor existerar i relation till andra, men frågan är om det är så lätt att ställa två skor bredvid varandra. 

Ovandel och sula. Det är väl den enklaste nedbrytningen man kan göra utav en sko. Vad har vi för teknologier och material i ovandelen och vad har vi för typ av mellansula? Verkar ju vara relativt enkelt ändå och för kunden är det givetvis alltid viktigast att att skon sitter bra och gör sitt jobb, därav också den enkla uppdelningen.

MEN. När man har jobbat med det här ett tag så börjar man reagera på alla möjliga saker som uppkommer med modeller och uppdateringar och som jag tror allt fler börjar titta på när de köper skor.

Här är några saker man kan titta på i en sko:

Overlays är de delar av ovandelen som har satts på ovandelsmaterialet ovandelsmaterialet. Ofta är dessa i ett mjukare plastmaterial med starka och flexibla egenskaper och bidrar till att ge stabilitet till skorna. En man kan se detta på är Brooks Adrenaline 17 som har väldigt mycket av dessa overlays för att stabilisera ovandelen.
Tidigare syddes dessa fast i ovandelen, men snabbt upptäcktes det att detta bidrog till en del besvär med skav och blåsor om det låg för mycket skarpa konturer närmast foten varpå man lade till ytterligare material på insidan för att komma runt detta. Allt eftersom började man att värma på dessa plaster på ovandelen, vilket gjorde att man kunde skära ner vikt och undvika blåsor.
Numera, och detta kan man intressant nog se i utveckling av Asics Nimbus, övergår man allt oftare till att väva stabilare strukturer istället för att limma eller värma. Titta på tåboxen i Asics Nimbus 15 och Asics Nimbus 19. Det är dock inte bara Asics som gör det, men utvecklingen är ganska tydlig där. Samma sak med nya Adrenaline 18 från Brooks där många utav overlaysen tagits bort till förmån för den nya meshen.

Men man ska säga det att den vävningen, Engineered Mesh klarar av att ersätta TPU till viss del, och ofta är detta förlagt till framfoten. Man har till stora delar fortfarande kvar plast över mellanfot och häl för att TPU har den stadga och styrka för att hålla foten på plats.
Intressant nog har fler märken börjat experimentera med att göra 3D-printade overlays som ger mer skräddarsydd support och flexibilitet, exempelvis Brooks Ghost och Brooks Glycerin. Alla overlays man ser på skorna är 3D printade, vilket ger än mer flexibilitet än man tidigare kunde få ut med vanlig TPU. Nu skriver man bara ut var man behöver och tjockleken ovanpå ovandelen och voila.

Hälen är en ganska underskattad del av skon egentligen, men också en del som får ganska mycket kritik när den inte håller. För vissa som kanske har problem med akilleshälen så är det extra viktigt att man väljer en sko med bra hälparti för här bör man titta till huruvida skon har en extern eller intern ”heel-clip”.

Snörning och tunga utgör inga konstigheter egentligen. På vissa skor har man en tjock tunga som ska tillföra extra vaddering, i lättare skor har man en tunn tunga och i trailskor har man ibland en tunga som är lite bredare för att ge lite extra skydd från grus och sten.
Snörningen har på senare år fått ett extremt lyft. Speciellt hur snörningen interagerar med resten av skon. Vi känner alla till hur vissa skor kan ge tryck över mellanfoten och vara där och gnaga. Sauconys ISOfit eller Nikes Flywire är två exempel på hur man arbetar med snörningen utöver det enkla lösningen. De flesta märken har insett det här och numera, även om man inte har en lösning som Nike eller Saucony, så arbetar man med TPU-overlays över mellanfoten. Detta gör ungefär samma jobb som mer komplexa system, men ändå inte i samma utsträckning. Tanken är där, men man kan inte lägga på ett isoFIT på samtliga skor. Dock är Nikes Flywire, tycker jag, ett genialiskt knep för att lösa problemet. De tidigare modellerna var ganska tunna och tenderade att skava på många, men numera med de lite bredare modellerna så fungerar de riktigt bra.

Dock blir det inte alltid rätt. Pro Lock som finns på Sauconys Kinvara är ett sådant exempel. Där blir snörningssystemet bara för begränsande, vet inte hur många gånger jag måste snöra om skorna för att det inte passar eller gör ont. Fördelningen av snörningen blir bara inte bra. Hoppas på en uppdatering där.

Tåboxen sitter givetvis längst fram på ovandelen. Det här går in väldigt mycket i hur man har konstruerat lästningen på skon.

Slip-läst
Används mycket vid lätta och flexibla skor. Ovandelsmaterialet dras in under foten och fästs i mitten av sulan. Ovandelen knyts hårt och värms upp för att få den att expandera varpå man sätter in lästen och kyler ner ovandelen. Ger en tightare passform än andra typer av lästningar.

California-Slip, Strobel
Istället för att sy ihop ovandelen i mitten av sulan så använder man en lästformad sula för att se till att skon behåller lästens form. Likt slip-lästen så värmer man ovandelen, sätter in lästen igen och kyler ner för att forma ovandelen. Denna typ av lästning tenderar att vara den vanligaste och ger en bra passform.

Kombination
Används ofta för att ge ordentlig passform till utvalda delar av skon. I en sko man vill bibehålla passform i tåboxen i, exempelvis, kan använda sig utav kombinationslästning. Vanligtvis händer detta inte i löparskor, men ibland kan man använda sig av lästningen om man vill stabilisera hälpartiet. Jag har sett exempelvis att Brooks Addiction 13 använder sig av en hård bräda i hälen för att ytterligare öka stabiliteten i hälen. Som ni kanske ser i bilden så ser man brädlästningen och sen strobellästningen i framfoten.

Mellansulan kommer att kräva ett inlägg bara det. Ska försöka bli klar med det imorgon.

 

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑